Gaspedalsrunkare 2 eller Déjà vu
Jag åkte taxi från flygplatsen igår.
Man får en trevlig känsla av att vara uppskattad när man kommer ut ur terminalbyggnaden. Plötsligt är man centrum för uppmärksamheten hos tjugo vilt viftande taxichaffisar. Det känns lite som när fotbollslaget eller brännbollslaget skulle tas ut i fyran... Ta mej... Ta mej !!!!!
Jag valde min vana trogen det gula bolaget med det lätta telefonnumret.
Efter att ha lämnat flygplatsen sittandes i baksätet på en Mercedes infinner sig en känsla av olust. Jag känner mig förflyttad till Dubai. Ja mycket riktigt, chaffisen är en äkta gaspedalsrunkare. Jag sitter i höger baksäte så jag kan obehindrat observera hans, i gympadojjor beklädda, fot.
I fyran var det högsta mode att ha, och kunna hantera, en Coca Cola jojo. Den åkte upp och ned på snöret med en sådan frenesi att snöret behövde bytas varje vecka. Min jojo var långsam jämfört med chaffisens dojja.
Efter att snabbt ha känt efter om det gick att prata utan att ulka, ställde jag den självklara frågan.
" Hej, var kommer kommer du ifrån? "
" Bruschan... jag kommer från Pakistan, från Peshawar. "
Det står mycket om spridningen av EHEC smitta i tidningarna i dagarna, men ingenting om att DEN PAKISTANSKA GASPEDALSRUNKAREN redan spridit sig innanför Sveriges gränser.
Man kan också konstatera att fotbeklädanden saknar betydelse för hans ivriga pumpande på gaspedalen. Felet måste gå att finna högre, för att inte säga högst, upp på hans kropp. Ej heller verkar bilmärket ha någon betydelse.
Bäva svenska taxikunder, DEN PAKISTANSKA GASPEDALSRUNKAREN är här för att stanna.
Jag vet inte om jag ska skratta eller kräkas.......
