Cykeltur

Jag var ute och cyklade.
Ja, det var naturligtvis bokstavligen.
Det svenska sommarvädret bjöd på ett litet uppehåll i allt regnande, så jag drog på mig cykelutrustningen och satte av på min mountainbike. Ibland känns det som lite overkill att ha en mountainbike på Upplands slätten, men jag tycker att jag ser jävligt ball ut sittandes på den. Den ger också en bra anledning till bortförklaring när jag blir passerad av en sjuttiofemårig dam på en landsvägsracer. Hon har ju mycket smalare däck......
Man måste vara ganska hård i psyket för att cykla.
En av detaljerna i utrustningen är ett röv-skydd. Röv-skyddet är en stoppning i cykelbyxorna... Ja, i röven naturligtvis, och man känner sig som om man, femtio år senare, hade blöjor igen. Stoppningen fortsätter fram, så det ser ut som om man också nyttjar suspensoar. Sen ska byxorna vara väldigt tajta och färgglada, med en massa reklam.
Man ska vara väldig säker i sin mansroll för att ge sig ut bland folk och se ut som en färgblind, homosexuell balettdansör med inkontinens blöjan väl synlig.
Man får helt enkelt välja på ovanstående eller att gå runt efter cykelrundan med en röv som känns som ett enormt babianarsle.
Jag undrar när Pampers lancerar engångs-cykelbyxan Fjolle.
På fötterna har man speciella skor, som låser fast sig på pedalerna. För att få loss skon från pedalen, skall man vrida foten utåt. Då lossnar fastsättningsanordningen...... Är det tänkt.
På slutet av min runda upptäckte jag en gigantisk rovfågel som svävade lågt över ett vetefält. Jag blev nyfiken, och bromsade för att stanna och kolla om det var en havsörn. Med koncentrationen på pippin glömde jag, att jag inte satt gränslad över min svarta damcykel, även kallad fyllecykeln.
Det är fantastiskt hur desperat man kan känna sig när cykeln stannar, balansen tar slut, och fötterna är fast förankrade i pedalerna.
Insikten att det snart, mycket snart, kommer att göra ruggigt ont får en att frenetiskt sprattla med fötterna för att få loss dom. Musklerna som styr sprattlandet var totalt slut, (Jag hade försökt hänga på den sjuttiofemåriga damen), så jag for i gatan med ett brak.
Det gjorde ruggigt ont och med litet blodvite på knät som följd.
Jag är glad att ingen filmade en färgblind, homosexuell balettdansör med inkontinens blöja som låg på vägen och sprattlade för att bli av med en, vid fötterna, fast förankrad cykel....
Garanterad toppnotering på JoTub..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0