margaritaville

Ett antal timmar skulle slås ihjäl på hotellet, och navelpetandet hade mist sin tjusning. Den enda svenska kanalen i utbudet på TVn visade VM finalen i damfotboll.

Fotboll generellt och damfotboll i synnerhet är inte min grej. Medan jag förbannade min situation, satte jag mig, full av fördomar, tillrätta för att följa spektaklet. Döm om min förvåning när jag plötsligt upptäckte att det spelades underhållande och spännande fotboll.

Förra gången jag njöt så av en fotbollsmatch var när Brolin & Co spelade fotboll så långt från Sverige att dom glömt att dom var svenskar. Det var 1994 i USA och Sverige spöade, läs spelade ut, Bulgarien med 3-0 i matchen om bronset. Det fanns inget svenskt lagom den dagen. Brolin & Laget ville VINNA. Man trodde inte att det var Sveriges landslag som spelade. Jag undrar vad Brolin hade som Zlatan saknar......

Damfotboll, visade det sig, är otroligt underhållande att titta på. Massor av spel, utan avblåsningar för filmningar, tröjdragningar, och kapningar. Inget viftande för att påverka domaren. Kort sagt får en "lirare" lira, och alla verkade vilja göra upp genom att spela fotboll och inte genom att filma till sig frisparkar. Inte en enda italiensk manlig fotbollsprimadonna så långt ögat räckte.

Det var ett härligt tempo och eftersom det spelades schysst blev det få avblåsningar. Spelarna måste ha en grym kondis dör att kunna spela nästan oavbrutet i 90 minuter. Jag är frälst.

Måste jag välja mellan herr och damfotboll väljer utan att tveka damfotboll.